Örjan Ahlberg           

 Lionsmedlem sedan 1971 och numera Hedersmedlem

President i Lions Klubb Karlskrona 1979–1980

Jag är en 84 år gammal pensionerad överläkare i radiologi. Jag är född i södra Dalarna, men flyttade till Södermanland vid åtta års ålder, tog studenten i Strängnäs 1956 och började läsa medicin påföljande år. 1965 fick jag ut min legitimation. Jag var då gift sedan ett år och vår första son var född.  jag började med en specialistutbildning i radiologi på Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm samt på Karolinska sjukhuset i Solna och sökte och fick en tjänst på Karlskrona lasarett vid årsskiftet 1974 / 75. Att det blev Karlskrona var ingen slump då min hustru är född i Karlskrona och vi hade tillbringat alla sommarsemestrar i Blekinge. Bättre ställe att bo på är svårt att finna. Tyvärr gick min hustru bort för fem år sedan men jag har tre barn och sex barnbarn och den yngre sonen bor med sin familj här i Karlskrona. Jag har en neurodegenerativ sjukdom som har satt mig i rullstol det sista decenniet. Dessbättre har jag en specialitet som gjort det möjligt för mig att fortsätta att arbeta ända tills jag fyllde 81 vilket känns som en förmån. Tack vare högklassig hemtjänst och stöttning av mina barn kan jag bo kvar i mitt hus på Möcklö - en ynnest.

Jag lever alltså nu ett stillsamt liv på landet. Min rörelsefrihet blir naturligtvis begränsad av min nedsatta fysiska funktion men jag läser mycket och varierat och lyssnar på musik. Det blir också självklart ganska mycket tv och med alla streamingtjänster är ju utbudet av program rikligt.

Jag upptogs i Lions Club Bålsta för 50 år sedan det vill säga 1971. Jag blev tillfrågad om jag var intresserad av en granne som var medlem och efter att han informerat mig lite mera om vad Lions stod för kände jag att detta kanske var någonting för mig. Det är ett beslut som jag aldrig ångrat. När vi i årsskiftet 1974 / 75 flyttade ner till Karlskrona kändes det naturligt att ta kontakt med Lions Club Karlskrona som då var den enda klubben i staden. Detta underlättades väsentligt av att en granne i huset redan var medlem och jag kom över på transfer under våren.

Att Lions har betytt en hel del i mitt liv framgår väl av mitt långa medlemskap. Det har gett mig vänder och trevlig samvaro och samtidigt gjort det möjligt att göra en insats för människor I nöd.

Vid tidpunkten för mitt medlemskap i Lions Club Karlskrona var fortfarande medelåldern relativt låg jämfört med idag. Många var fortfarande i yrkesverksam ålder och intresset för Lions var så stort att vi i sinom tid stod fadder för en ny klubb i Karlskrona, Lions Club Jarramas. Å andra sidan fanns inga kvinnor med i klubben och de första invalen av kvinnor möttes av en del skepsis. Tack och lov segrade förnuftet och idag kan jag inte tänka mig en klubb utan kvinnliga medlemmar. Tvärtom tror jag att kvinnorna kan bli hoppet för framtiden.

För framtiden förväntar jag mig en ökad andel kvinnor i klubben. Förhoppningsvis kommer verksamheten att utvecklas men om det fortsätter med sjunkande medlemsantalet och ökande ålder på medlemmarna så ser jag en möjlighet i ett samgående med Lions Club Jarramas.